Förutom detta fantastiska perfekta frukosthäng så var vi såklart på Kentfest.

Oskar var med, som alltid, och vi nästan sprang till Gärdet när vi såg och hörde vad som väntade.

Jag bar det här och kände mig mörk.

Ingrid och jag. Svarta och svåra. 

Träffade också detta ultimata Kentfan, Samuel, och sjöng med i alla låtar tillsammans med honom resten av kvällen.

Elliphant spelade och allting var galet. Publiken skrek revulition och det hoppade två killar med randiga dräkter på scenen.

Publikhavet var fyllt med kronor och flaggor.


Och så kom de till slut. Allting var sådär overkligt. De sjöng om regn och det öste ner, solen sken och alla sjöng tillsammans välkommen välkommen hit. vem du än är. Var du än är.