Min dag har varit bäst. Jag, Rebecka och Ingrid tog oss in till staden för att inspireras. Jag köpte svarta jeans, en vinrödkjol, neongrön tröja och ett par kostymbyxor på second hand, vi tog oss nämligen till Norrköping style. Där de sålde hur mycket som helst just idag. Vi råkade hamna där och bara insåg att det var bra.
Vi fikade också, såklart. Satt i någon timma och bara skrattade oss mätta, Tänkte på hur varandras drömkille skulle se ut och såg några exempel på gatan. Nu ska jag äta.

Idag är det fredag och jag är så himla trött. jag hade prov igår och det gick super. Regnet har bara öst ner den här veckan. Det har varit grått och tråkigt. Den här helgen ska jag till stan med tjejerna och försöka skaffa lite inspiration. Den här fredagen ska bara bli bättre och bättre!

Jag åker runt på Moppen, springer runt och planerar danslokalen som snart ska byggas, går och fikar med vänner, pluggar mig till sängs, seglar med vänner på vardagskvällar tills solen går ner, skrattar ihjäl mig åt internskämt, kollar in killars rumpor som ska vara som hockeyrumpor, kollar in byggarbetare som inte alls är ett dugg snygga, frågar ut lärare om allt möjligt, parar ihop vänner, springer runt i sandaler medans folk är höstklädda, bär långa byxor igen för första gången, skickar dagens bild till en kompis varje kväll.

Missade två bilder som skulle vara med, men här har ni dem.

Okej, den efterlängtade kvällen kom. Vi var där tidigt, satt på marken och bara väntade. Förbanden kom och jag började känna det där pirret i magen. Pirret som bara blev mer och mer efter varje minut som gick. Så plötsligt, drog de igång. Med ett trumslag och en helvild Chris som började sjunga. Med fyrverkerier och fjärilskonfetti. Med en sjungandes publik. Och där stod jag, hoppandes av lycka och bara ryste av hela grejen. Hela konserten var superdupermegagrym och jag fattar inte att den är över. Tre korta timmar. Det här måste göras om.