Okej, den efterlängtade kvällen kom. Vi var där tidigt, satt på marken och bara väntade. Förbanden kom och jag började känna det där pirret i magen. Pirret som bara blev mer och mer efter varje minut som gick. Så plötsligt, drog de igång. Med ett trumslag och en helvild Chris som började sjunga. Med fyrverkerier och fjärilskonfetti. Med en sjungandes publik. Och där stod jag, hoppandes av lycka och bara ryste av hela grejen. Hela konserten var superdupermegagrym och jag fattar inte att den är över. Tre korta timmar. Det här måste göras om.