Okej, var ska jag börja? DETTA HAR VARIT SÅ HIMLA GALET FETT! Jag och hon på sista bilden tog en dag båten ut till Harstena och lämnade fastland för att få uppleva the real Saltkråkan-feelingen. Himlen har varit konstant blå i cirkus fem veckor, förutom tre dagar då vi haft åska, regn och blixtnedslag. Under dessa veckor har jag levt i bikini, badat nästan tre gånger varje dag, ätit middag på olika berg i solnedgången, jobbat i handelsboden och träffat sååå många människor (vill särkilt notera alla dessa underbara barn som var så hemskt tråkigt att säga hejdå till när de lämnade ön, en efter en), haft finkompisar på besök, sett algblomningen komma och försvinna, varit på sälsafari, tränat min franska med fransmän, träffat två fantastiska britter, haft saltvatten i håret konstant, träffat Dennis och hans italienska fötter, gått från fest till jobbet, åkt båt med Li och Emil, sett på soluppgång och solnedgång, suttit i ett båthus med fem killar spelat gitarr och sjungit medan blixtarna färgade himlen, lärt mig glasspriser utantill, sålt massor av fisk, hängt med mina handelsbodskompisar Ronja och Emilia och tillsammans med dem har jag fått minnen för livet.