Och så kom den femte november. Tjejen med kjolen på och leendet på läpparna blev sjutton och vi drog till Stockholm för att skriksjunga och dansa till Imagine Dragons. Det var sådär galet fint.

Vi åkte t-bana och skrattade samtidigt som vi kollade in finkillar på gatorna. Morgonen efter ställde vi klockan på 04.28 och gav oss iväg för att hinna i tid till skolan. Vägen hem var magisk, gryningen kom och allt var sådär bra.