I sexan på avslutningen klädde jag mig så här. Jag kände mig som en docka med ett överflöde av tårar och glädje. Det var sista året. Sista året i låg och mellanstadiet. Sista året tillsammans med klassen som hade gått så fort. Jag hade vårbleka ben och hoppade av lycka, glädje och sorg att få springa ut från kyrkan och ha ett helt underbart sommarlov framför sig var bara för bra. I vår är det dags igen. Skiljas åt från ännu en klass. Gråta tills det inte längre finns några tårar kvar. Skratta åt allt vi har gjort de tre åren tillsammans. Ha vårbleka ben och klä sig i en vacker sommarklänning. Kramas. Se på stipendieutdelning. Kramas lite till. Äta avskedsmiddag. Säga hejdå. Gå ifrån skolan och veta att man har ett sommarlov framför sig. Ett sommarlov med frihet, vänner, dans, sena kvällar och sömn innan man möter nya utmaningar och en ny klass igen. Så nu ska jag ta vara på det här. Kramas, dansa, skratta, gråta, plugga, gå till skolan tillsammans med mina vänner och ha en fin sista tid.